Karin Pontoppidan

Dövar känslor med serier och choklad

Hej på er!

Jag sitter i köket framför PH och äter choklad. Vet inte riktigt vad jag sysslar med just nu, för jag gillar inte ens PH, och njuter inte av chokladen jag äter. Känns som att jag bara trycker bort mina känslor utan anledning.. 

Jaja, nu till dagens lista:

-Rehaba fot och rygg

-Öva inför torsdagens seminarium

-Gå på föreläsning

-Lämna tillbaka kläder som jag råkade köpa i fel storlek

Har hittills inte checkat av en enda grej på listan. Däremot har jag ägnat två timmar till att skriva klart min uppsats som ska in nästa vecka, vilket känns sjukt bra! Har bävat så mycket inför den, och det innebär att min helg kommer bli helt fri! 

Ha en bra dag!

Måndagslistan

Godmorgon!

Solen skiner utanför mitt fönster, och jag tänkte passa på att absorbera lite solljus genom att gå ut och träna i skogen. Har inte riktigt haft ork att få in träning nu på några dagar, men eftersom jag egentligen vet att träningen ger mig mer energi så är det något jag vill försöka prioritera. Det viktiga är dock att man inser att träning inte behöver innehålla högintensiva intervaller och mjölksyra som sprutar för att "räknas": För någon som knappt tar sig ur sängen kan en simpel sak som att tömma diskmaskinen eller ta sig utanför ytterdörren innebära en fysisk påfrestning. Så träna på dina villkor. För alla mår bra av att röra på sig. 

För att hjälpa er att prioritera och vardagspussla tänkte jag dela med mig av dagens lista och sedan redigera detta inlägg ikväll och uppdatera er om hur allt gick och hur det kändes. Här kommer dagens lista: 

- Skriv klart manus till torsdagens seminarium (borde ta ungefär en kvart, då jag nästan är klar) (check!)

- Träna (träningskläderna är på, nu ska jag bara ta mig ut) (check!)

- Dubbelkolla min universitetsansökan på antagning.se då deadline är idag (check!)

- Ta emot ett paket åt pappa (check!)

För mig är detta en ganska lågintensiv dag, men känner att jag behöver en sådan för att känna efter hur mycket ork jag har och prioritera välmående. Jag uppdaterar er ikväll om hur allt gick.

Ha en bra dag!

 

Update:

Lyckades checka av min lista på förmiddagen, även om träningen inte riktigt blev som planerat. Efter halva löprundan trampade jag snett, så löprundan blev en härlig skogspromenad istället! Men det var nästan lika bra, för då hann jag ta in alla vackra färger och njuta av solen. Det var riktigt skönt att hoppa in i duschen efteråt också. Hygienen brukar inte bli prio ett när jag har mycket i huvudet, vilket är lite synd för jag märker verkligen hur bra jag mår av att ta hand om mig själv. 

Nudå? Tänker sätta mig och göra andningsövningar eftersom jag köttade på i förmiddags, gå ut på en till promenad och kaaaanske plocka fram dammsugaren, men bara om det känns bra. :)

Söndag kväll - söndagstankar och söndagsrutiner

Hej! 

Hoppas att ni mår bra. Jag sitter i sängen och chillar efter att ha jobbat hela helgen. Lite segt, men med en bra podcast i lurarna så blir jobbet hanterbart! 

Nu till dagens lilla fundering. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha för tema på den här bloggen. Jag hade tidigare tänkt ha lite "uppsats-stuk" på det hela, och producera långa, seriösa texter med mycket research en gång i veckan. Men inser att det inte kommer vara hållbart i längden. Bloggen ska inte bli ännu  en grej att checka av på att göra listan. Jag är nämligen ganska duktig på att ta på mig för mycket. 

Jag vill att min blogg dels ska vara en plattform för mig att skriva av mig på, men också något som folk vill läsa. Jag vill förmedla en mänsklig bild av vardagen, varken försköna den eller göra den mer deppig än vad den är. Jag tenderar att bli lite låg om jag fokuserar för mycket på psykisk ohälsa, och allt det mörka och tunga den bär med sig (även om detta såklart är sjukt viktigt att prata om!). Jag tror att jag vill använda bloggen för att ge kraft och inspirera folk att kämpa genom mörkret genom att fokusera på ljusglimtarna, men också genom att ventilera alla mörka tankar.Annars är det lätt att man pushar bort dem. 

Jag vill också visa att man kan halka ibland. Och ibland känns det som att man stampar på samma isfläck gång på gång, och till slut kan det kännas som att det inte är värt att resa sig igen. Det är okej att känna så. 

Vad är ni intresserade att läsa om? Min vardag och hur jag får ihop (eller inte får ihop) mitt vardagspussel? Mer psykisk hälsa? Eller hälsa allmänt? Eller kanske något helt annat.. Jag har två idéer som jag funderar på att utveckla. Det ena är "terapitorsdag", där jag vill försöka hjälpa mig själv och er läsare att lyssna inåt på kroppens signaler, och ha ett litet "terapisamtal" med sig själv. Det andra är inspirerande helgläsning, där jag länkar olika artiklar som jag tycker diskuterar något intressant (kan vara vad som helst) och ger någon kommentar. Och utöver det tänker jag ha lite flytande upplägg, där jag skriver om det jag känner för, men mest delar med mig av min vardag. För jag tror att mitt vardagspusslande och mina ambitioner att lyckas på varje plan i livet är något som många kan relatera till.

Jag tänkte passa på att ge er ett litet söndagstips också, nu när jag ändå har fingrarna smattrande på tangentbordet. Jag brukar använda söndagkvällar till att skaffa koll på den kommande veckan, men på ett lugnt sätt (vi vill undvika söndagsångesten!) Gör så här:

1. Sätt på dig dina favoritpyjamasbyxor (eller ta åtminstone av dig obekväma kläder som skaver)

2. Gör en kopp te och tänd ett ljus (eller liknande som gör att du blir lite lugn i själen)

3. Öppna kalendern om du har en. Om inte, ta fram ett papper och skriv alla veckans dagar på det. Se till att du har koll på viktiga saker som kommer i veckan. Det kan vara möten, deadlines, någons födelsedag, osv. Det kan vara svårt att ha koll på allt detta i huvudet, så se till att kolla upp vad som komma skall, och skriv sedan ner det. 

4. När du har koll på vilka dagar som blir lite mer intensiva och vilka dagar som blir lite mer lugna är det dags att kolla på andra saker. Om du vill se till att lägga in träning eller pluggtimmar så kan det vara bra att anpassa det efter hur intensiva dina dagar kommer vara. (Och kom ihåg att träning och plugg inte behöver vara hugget i sten, det kan bero på dagsformen! Nu skapar vi bara en översikt så att vi kan lugna våra huvuden.)

5. Dubbelkolla allt som nu står i din kalender eller på ditt papper. Är allt verkligen rimligt? Finns det något du kan stryka? Försök skapa andrum så att ditt schema blir mer hanterbart. Jag brukar se till att inte ha mer en tre viktiga saker på en dag. (Ex. ett möte, ett träningspass och ett pluggtillfälle. För vissa kanske en sådan sak är mer rimlig) 

6. Packa väskan och lägg fram kläder inför morgondagen. Då får du en lugnare morgon, och en bra start på dagen kan påverka hur resten av dagen utvecklar sig. 

Den här lilla söndagsrutinen har gett mig mer lugn i huvudet, och jag hoppas att den kan hjälpa er också! Kom ihåg att inte ställa orimliga krav på er själva, och vara beredda på att lyssna in vad kroppen pallar med. Dagsformen kan variera och det är okej!

Nu ska jag sova! Hörs en annan dag. Godnatt, och kram på er. <3

Nästa steg

Godmorgon!

Efter en natt full med tankar och känslor så känns det lite skönt att börja om på ny kula idag. Bloggen får bli min terapiform just nu, då jag känner att jag egentligen vet vad jag behöver, jag är bara dålig på att lyssna, och när jag skriver här så får det mig att reflektera. Har bestämt några steg jag vill ta för att hamna på rätt spår igen. Jag vill dock inte presentera dem som regler för mig själv, för det har aldrig funkat tidigare. Ungefär det här behöver jag just nu:

1. Sluta skriva in "hitte-på-plugg" på att-göra-listan. Det är jätteroligt att plugga, men att läsa extra ska inte vara ett krav. Just nu behöver jag lyfta bort det, då det inte är ett realistiskt krav. Jag fokuserar istället på tre saker med plugget: Mitt seminarium nästa vecka (efter det är ena kursen klar), min inlämningsuppgift (har inte så mycket kvar. Efter det är alla uppgifter klara för den här terminen.) och att anteckna från föreläsningarna. Jag brukar tycka att det är skönt att anteckna kvällens powerpoint innan föreläsningen, men detta ska inte heller vara ett krav. Det viktigaste är närvaron på föreläsningarna, sen vad jag gör av det får dagsformen avgöra.

2. Bara träna när jag känner att det är roligt. Jag behöver lyfta bort kraven kring träningen, då det är den kravlösa träningen som får mig att må bra, och ger mig energi att klara vardagen. 

3. Ta på mig mindre vikarietimmar från och med nu. Det är jätteroligt, men hälsan går först. Kommer ha kvar det här jobbet i två månader till, men inom en vecka kommer jag i princip bli klar med alla måsten jag har i pluggväg, och då blir nog jobbet mer hanterbart, sålänge jag inte tar på mig för mycket vill säga.

4. Försöka vara ute i naturen varje dag, utan telefon. Få en paus från alla intryck så att jag kan få en chans att sortera. Annars trycker jag lätt bara bort känslorna. Promenaden behöver inte vara lång, det kan räcka med fem minuter i trädgården. 

Finns tusen saker till som jag skulle kunna göra för att må bättre, men det känns inte rimligt att lägga in krav på att meditera, göra yoga, osvosv. då kraven bara kommer ha motsatt effekt på mig. Allt känns inte lika hopplöst längre som det gjorde i natt, vilket är skönt. 

Idag ska jag försöka ta mig ut i regnet och gå en kort promenad, bädda sängen och försöka få undan det viktigaste plugget. Men plugget tar jag i små portioner, och varvar det med roliga saker! Och juste, har två lektioner imorgon som jag ska förbereda. Det får nog gå före plugget. Jag får se hur det går, det viktigaste med den här dagen kommer vara att lyssna inåt på hur allt känns. För att ge huvudet en chans att bearbeta.

Ha en bra dag allihopa! :)

Alla prestationer har ett pris

Hej,

Klockan är ett på natten just och jag kan inte sova. Jag bara måste skriva detta. Jag vill prata om det här med att jag försöker leva ett "superwomanliv" och hur det bara drar ner mig i en ond cirkel. Hur allt slit känns så ovärt ibland med tanke på det jag offrar..

Låt mig presentera mitt liv just nu. Jag tog studenten i våras, och nu har jag en massa bollar i luften. För det första så har jag hoppat in som mattevikarie på min gamla gymnasieskola, för att ta tag i mitt hjärnspöke som säger att jag inte kan prata inför en grupp (för när jag mår bra kan jag det). Det har varit väldigt givande, men att tampas med sina hjärnspöken dagligen innebär en stor psykisk påfrestning. Detta är inte heller mitt enda jobb, utan jag jobbar även på labb varannan helg. Mitt helgjobb bidrar till att jag knappt har tid att träffa kompisar, gå ut och släppa alla krav och bara ha kul.. Den lediga tiden ägnar jag åt annat, nämligen att plugga. Jag läser kvällskurser (pluggar på 50%), så utöver att tre kvällar i veckan går åt för att gå på föreläsningar så har jag en del plugg att göra hemma. Det är superroligt, men när jag blir alldeles för involverad i något (som min kurs om hjärnan) så brukar jag göra en massa "hitte-på-plugg" också, ex. att läsa en 1000 sidors kursbok pärm till pärm på två månader, trots att vi inte har någon tenta... Så sjukt onödigt.. 

I'm not done yet. Jag har börjat spela innebandy igen efter ett litet uppehåll. Det är kul och jag älskar mitt lag. MEN.. Träningen börjar samtidigt som en av mina föreläsningar slutar, och hallen ligger på andra sidan stan. Så det blir lite stressigt att få ihop det. Jag försöker få ihop lite träning på annat sätt också.. Håller på med ett 8 veckors träningsprogram där man ska träna 3 ggr/vecka. Ibland är träningen rolig, men ibland blir det tungt, och bara ännu en sak att bocka av på att-göra-listan.

Så för att sammanfatta: Jag försöker leva ett superwomanliv. Och till en början var allt det här hanterbart, givande och roligt. Jag kände att livet hade mer mening än det någonsin haft förut. MEN. Så fort en liten olustig känsla började komma inför en föreläsning, ett jobbpass eller en träning pushade jag bara bort känslan. Annars skulle tillvaron inte funka, allt måste flyta på perfekt för att inte braka samman. 

Det låter som att jag aldrig är ledig, men jag har faktiskt en hel del ledig tid på dagtid (när jag inte jobbar och pluggar) som jag skulle kunna ägna åt återhämtning. Problemet är bara att jag är så rädd för att tillvaron ska krascha att jag måste distrahera mig själv från känslorna. Med mat. Mycket mat. Och serier. Jag är en hetsätare (har varit i många år) och har skämts väldigt mycket över det. Jag har inte reflekterat så mycket över mitt beteende, inte insett att det är en ganska tydlig röd flagga för att mitt huvud håller på att överhettas. Apropå huvud så har jag haft konstant huvudvärk i flera veckor.

Det är inte första gången jag har hamnat i den här situationen. Det brukar gå i cirklar och följa samma händelseförlopp.

1. Känner att jag har en del energi, tar på mig på tok för mycket saker.

2. Ignorerar kroppens signaler, får skeva matvanor och spenderar mycket tid framför datorn = mår sämre

3. Tror att det är matkaoset och skärmen som får mig att må dåligt. Sätter förbud på vad jag får och inte får äta, och hur mycket jag får sitta vid skärm. Sätter regler för hur jag ska spendera tiden istället.

4. Inser att mina regler är för hårda, bryter mot alla regler och trycker i mig en massa mat framför datorn. 

5. Kollapsar (mer eller mindre) när mitt mående påverkar min vardag. Försöker hitta ursäkter för att ta mig ur olika situationer jag försatt mig i (=skapar hjärnspöken som ex. säger att jag inte kan hålla mitt tal och ser till att få undantag från lärare). Allt i ett desperat försök att må lite bättre.

6. Inser att jag är en stor idiot som fått allt om bakfoten. Hoppar av träning och allt roligt för att få en liten gnutta energi att ta tag i det viktigaste med jobb och skola. När jag fått undan det försöker jag minska mina åtaganden med jobb och skola, samtidigt som jag lägger in de roliga sakerna igen (även om det roliga inte är lika roligt längre)

7. Börjar äntligen må bättre när jag börjar prioritera mig själv. Ser detta som ett tillfälle att ta på mig fler saker, då min självkänsla i princip är baserad på prestationer (tror alltså att prestationerna kommer få mig att må bättre och tycka om mig själv mer).

Och så börjar det om från början.. Ibland undrar jag vad fan jag håller på med. Som inte fattar att man inte kan gå tillbaka till de destruktiva beteendena när man äntligen tagit sig ur skiten... (ursäkta svordomarna) Men det känns samtidigt som att det inte kommer hjälpa mig om jag bara blir arg på mig själv i det här läget. Jag är en desperat själ som vill bli älskad och få beröm, och när jag blir älskad och får beröm så höjer jag min standard och vill ha mer. Det funkar inte...

Får ibland kommentarer från folk som blir lite avis på mitt liv. Och jag förstår att mitt liv kan se lockande ut på ytan. Gick ut skolan med toppbetyg och stipendier, har två jobb (varav ett på skolan jag precis tagit studenten från), pluggar roliga kurser inom ämnen jag brinner för, sportar och är aktiv, lever i ett lyckligt förhållande. Ni fattar. Men ni måste förstå att jag betalar ett högt pris för detta. Som att jag är en blomma som ruttnar från insidan. 

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här spiralen. Den är allt jag vet. Jag försöker. Sa att jag skulle fokusera på återhämtning den här terminen. Och grattis, ni såg ju hur det gick.. Jag vill inte ha det såhär. Livet måste ha mer att erbjuda än det här oändliga ekorrhjulet. Jag måste göra en förändring. För det känns som att det kan bli på liv o död om jag fortsätter. 

 

Tillbaka i matchen - framtida upplägg

Hejsan allihopa!

Det var längesen jag skrev här på bloggen nu, och jag har haft mina anledningar.  Det har helt enkelt varit för mycket att blogga och gå i skolan på heltid samtidigt. Dessutom kände jag att jag höll på att fastna i den klassiska bloggfällan: jag blev besatt av hur många läsare jag hade varje dag, och började skriva inlägg om mina veckoplaner och annat som inte fyllde något verkligt syfte annat än att fylla flödet. Det vill jag inte upprepa! Därför kommer jag att göra om upplägget lite för att kunna leverera bra material utan att stressa. Jag tänker mig att jag postar ett inlägg i veckan (har inte bestämt vilken dag än, men det kommer!) där jag diskuterar ett aktuellt ämne, antingen hälsorelaterat eller samhällsrelaterat. Mina inlägg vill jag ska genomsyras av både fakta och mina egna upplevelser och betraktelser. Detta för att ge er en bredare bild om ämnet. Jag tycker att det är viktigt, då jag anser att många debatter idag ger en ganska snäv bild av frågan de diskuterar.

Min blogg kommer alltså inte ha samma fokus på mig som förut, utan mer fokus på större frågor (där jag visserligen delar med mig av mina erfarenheter, men ändå inte ger er samma inblick i min vardag). Detta för att jag vill förvalta detta forum på bästa sätt och inte fylla det med en massa kallprat. Händer det något viktigt i mitt liv som jag anser inte faller under kategorin kallprat kommer jag nog dela med mig av det ändå, men då blir det utöver det mer förberedda inlägget som kommer att publiceras cirka en gång i veckan. 

Jag hoppas att ni kommer att uppskatta mitt nya upplägg! Och precis som förut så är ni mer än välkomna att skriva till mig i kommentarsfältet, jag svarar och hjälper er med era frågor och bekymmer så gott jag kan! Bloggen får även ett nytt namn, detta för att ge mig själv lite större frihet att skriva om det jag känner för. 

Ni ska få en liten livsuppdatering från mig nu också, då jag har mycket spännande saker pågång i mitt liv just nu. För cirka en månad sedan var det äntligen min tur att ta studenten! Det var en dag full med känslor. Dagens två höjdpunkter var när jag blev kallad upp på scenen under studenthögtiden för att ta emot ett kemistipendium och när jag fick springa ut genom den anrika ekporten på min skola och krama om min fina familj. Sammantaget blev det en dag som jag sent kommer att glömma! Så vad ska jag göra nu då? Jo, först ska jag njuta av en härlig sommar, men sen i höst ska jag gå två kvällskurser på Uppsala universitet: "Fysiologi, kost och hälsa" och "Hjärnan - funktioner, sjukdomar och mysterier". Förmodligen kommer dessa kurser att innehålla intressanta saker jag kan dela med mig av här på bloggen. Utöver plugget ska jag jobba en del, men för det mesta kommer jag vara ledig på dagarna. Jag tycker att jag förtjänar ett lite lägre tempo nu, efter en lång tid av stress. Målet är att ladda batterierna inför våren, då jag börjar studera på allvar. Jag har siktet inställt på läkarlinjen och ser otroligt mycket fram emot det som komma skall! 

Avslutar inlägget med en härlig bild från studentdagen. Jag hoppas att ni alla mår okej och att sommaren gör er gott!

/ Kram från Karin

 

Elefantboken - mitt verktyg i vardagen

Hej på er! Idag tänkte jag presentera vad som finns i min s.k. elefantbok, mitt analoga verktyg i vardagen! De sidor jag tänkte visa nu är sidor som jag slår upp varje dag för att påminna mig själv om vad som är allra viktigast för mig och låta mitt liv genomsyras av dessa saker.

Mål:

Mina stora mål i livet är något som jag vill bära med mig vart jag än går. I en drömvärld så ska allt jag gör på något sätt leda till de målen. Dessutom har jag satt upp några mindre mål, för att de stora målen kan kännas övermäktiga. Det jag har känt med mina mållistor är dock att jag försöker klara av alla mål samtidigt. Och det funkar inte så bra. För att kunna klara av ett mål behöver jag lägga fullt fokus på det under en viss tid och inte blanda in tusen andra saker – det skapar bara ångest. Så jag ser inte dessa sidor som något jag måste klara nununu, utan mer som en påminnelse om var jag vill vara.

Citat och kloka ord:

Inspirationskällor är viktigt. Och för att inte begravas i mina egna stressiga tankar kan det ibland kännas skönt att ha något att falla tillbaka på. Mina inspirationskällor blir som stöttepelare för mig, kan de så kan jag, om inte nu så senare. Därför bär jag med mig citat för att påminna mig om de stöttepelare jag har.

Saker jag älskar:

Den här sidan har jag för att inte fastna i negativa tankemönster. Ibland kommer man till en punkt där allt bara känns skit. Ibland hjälper ingenting i den situationen, men ibland kan man bara behöva en liten knuff för att ens tankebanor ska gå i rätt riktning.

Self care:

Här har jag samlat verktyg från psykologer vad gäller hur man ska tänka kring psykisk ohälsa och övningar för att komma närmre mig själv och mitt psyke. Dessa verktyg är lätta att glömma bort och därför har jag samlat dem på en plats för att kunna plocka fram dem när något är trasigt och behöver lagas. Det är inte så lätt som det låter, men det skapar i alla fall förutsättningar för att kunna må bättre, och det är ett steg i rätt riktning.

Tacksamhetslistan:

Är som det låter, en lista över saker jag är tacksam över i livet. Listan är viktig för att påminnas om det positiva i mitt liv och att jag är privilegierad i många avseenden. Det är viktigt för mig att ha fötterna på jorden, oavsett vad.

 

Body confidence:

Som jag skrivit här så har jag inte en så bra relation till min kropp. För att se på min kropp på ett sundare sätt måste jag typ tvinga mig in i andra tankebanor. "Fake it until you make it"-taktik ungefär. Och det går framåt. För att påminna mig själv om vad jag vill ha för kroppsfokus så skapade jag den här sidan. 

 

Jag har en massa fler sidor som fyller samma syfte, nämligen att ge mig en psykisk boost. Men jag väljer att endast dela med mig av ett urval. Jag antar att några av er kanske suckar och tänker: VARFÖR ett så komplicerat system? Ger det inte mer ångest än lugn? Och mitt svar på frågan är nej. I och med att jag räknar på hur mycket jag behöver plugga och sprider ut det jämt för jag nästan aldrig riktigt stressiga dagar och när jag har bockat av något så litar jag på att mitt jobb är tillräckligt bra för att nå dit jag vill. Så för mig är detta supereffektivt. Och att hela tiden ha med sig nedskrivna ord om vad som är viktigt för mig gör att jag inte lika lätt fastnar i maniska pluggbubblor, utan tänker mer långsiktigt, något som också hjälper mig att utvecklas.

 

Och nästa fråga: Hur lyckas jag få in allting? Jo, varje gång en tanke ploppar upp om något jag borde/vill göra eller tänka på så skriver jag upp det i mobilen. En gång i veckan öppnar jag sedan dessa anteckningar och för in det. Dessutom har jag alltid kalender och elefantbok med mig så när jag bokar in något skriver jag in det direkt i kalendern. Dessutom brukar jag sätta mig ner varje söndag och kolla igenom veckan som varit samt planera och dubbelkolla det som komma skall. Jag har tagit fram det här systemet för att jag känner till mina begränsningar och vet vad jag behöver för att fyllas med energi och ta vara på den energi jag har. Utan elefantboken skulle min vardag inte alls fungera lika bra. 

Hoppas ni tyckte om djupdykningen ner i min anteckningsbok. Om ni har några frågor som rör planering, ork och vardag är ni mer än välkomna att ställa dem! Ha det fint :)

Gender equality

These Emma Watson quotes prove that the young UN Women Global Goodwill Ambassador kicks booty at this whole feminist thing — and I dig it.These Emma Watson quotes prove that the young UN Women Global Goodwill Ambassador kicks booty at this whole feminist thing — and I dig it.These Emma Watson quotes prove that the young UN Women Global Goodwill Ambassador kicks booty at this whole feminist thing — and I dig it.These Emma Watson quotes prove that the young UN Women Global Goodwill Ambassador kicks booty at this whole feminist thing — and I dig it.

kvinnordagen

Bilder tagna från Pinterest och Veckorevyn.

Några ord om feminism

Godmorgon!

Idag är det den 8 mars, en väldigt viktig dag för att belysa kvinnors dagliga kamp i samhället. Jag vill säga några ord om feminism också dagen till ära, då jag är en stolt feminist som tycker att ämnet är viktigt. För jag känner att feminismen håller på att ta fel riktning och att det många gånger skapar ännu större klyftor mellan könen än de som redan finns. Jag hoppas att ni som läser försöker se min helhetsbild istället för att klanka ner på eventuella småsaker, jag är inte perfekt och är mycket väl medveten om det. Tack på förhand! <3

Jag respekterar de som säger att de hatar män och vill agera separatistiskt för att understryka att kvinnor är förtryckta. Men att trycka ner män bara för att kvinnor är förtryckta och män har många privilegier tycker jag är en ganska kortsiktig lösning. Den långsiktiga lösningen är att höja kvinnor, inte att sänka män. 

När jag skrev ut att jag bl.a. blivit utsatt för sexualbrott hörde många av sig till mig. En handfull av de som skrev (som i många fall var bekanta till mig) hade blivit våldtagna, utnyttjade eller liknande och upplevde att de kände styrka i att jag tog makt över min livshistoria och att livet blir bättre. I en sådan situation kan det kännas det viktigt att som förtryckt grupp gå ihop och samla styrka i varandras historier. Jag själv tycker verkligen att det kan vara givande och det ger mig styrka. Men det handlar om att förvalta denna styrka på ett så bra sätt som möjligt. Istället för att använda styrkan till att hata på männen som gjort mig illa vill jag använda den i undervisande syfte. Jag har pratat med en hel del män som blivit chockade när jag berättat min historia. De hade ingen aning om hur vanligt sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkter faktiskt är här i Sverige. Och vet man inte hur vanlig en problematik som detta är och samtidigt känner sig orättvist träffad av manshat så skapar det en klyfta istället för att få denna individ att möta det man sagt och tänka till. Jag vill kunna föra en dialog med män, feminismen ska inte bara handla om kvinnor, då den går ut på allas lika rättigheter, och om man säger alla inkluderar detta även män. 

Så mitt förenklade svar på hur man får det mer jämställt mellan män och kvinnor (eller vilka grupper som helst för den delen) är att de förtryckta kan söka styrka hos varandra, men att man använder styrkan för att lära folk om förtrycket, och hur man vill bli behandlad. En sådan process tar tid, och det kommer finnas folk som inte vill samarbeta, men varje människa man informerar och lyckas få med sig i kampen mot orättvisorna utgör ett viktigt steg i processen. För varje människa som kämpar för allas lika rättigheter kommer vi ett steg närmre målet. Allas röster är viktiga i detta! Och även om kvinnors förtryck är det som får störst plats i rampljuset så utsätts även män för mycket orättvisor i samhället, och det ska vi inte förringa, även om man kan anse att vissa problem är större än andra. Alla problem är problem! 

Emma Watsons tal om feminism är verkligen SPOT ON. Har du inte lyssnat på talet? Snälla, gör det. Hon sammanfattar detta mycket bättre än vad jag gör. 

Kram på er allihopa! Ha en bra dag <3

 

Är jag en HSP-person? En StarkSköring?

Hej fina bloggläsare! Just nu ligger jag i sängen, helt däckad av en förkylning jag haft i snart två veckor och som vägrar ge med sig. Funderar på om det är mina stressnivåer som har försämrat mitt immunförsvar.. Är så enormt träningssugen så jag längtar verkligen tills kroppen fixar det igen! Idag tänkte jag dela med mig av lite funderingar som jag har fått medan jag läst denna bok: Bildresultat för drunkna inte i dina känslor

Den handlar om att vara StarkSkör, eller en HSP (Highly Sensitive Person). En StarkSkör har en enorm kapacitet men tar in så otroligt mycket känslor från omvärlden (som de flesta inte uppfattar) att det svämmar över i huvudet. Jag känner igen mig så otroligt mycket i det! För trots att jag fått diagnoser som depression och PTSD så vet jag nu när jag gått i mycket terapi att min ökade känslighet är en del av min personlighet. Att vara extra känslig men samtidigt ha en enorm kapacitet (jag presterar ex. bra i skolan, det mesta jag gör går ganska bra för mig) kan för många vara svårt att förstå. Jag har själv haft svårt att acceptera att jag inte kan vara stark hela tiden, och att det faktiskt finns en logisk anledning till det. Jag rekommenderar verkligen alla som känner igen sig i det jag beskriver att läsa den här boken - den är GULD! 

Är du som jag? En StarkSköring? Hur gör du för att klara av vardagen? Skulle vara fantastiskt att höra om jag har några likasinnade där ute och hur ni löser vardagsproblem!

Kram <3

Terapi eller antidepp - vad är bäst?

Hej på er! Hoppas att ni mår bra! Själv har jag precis lyckats varva ner efter min och Andreas Åreresa! Bilder kommer snart :D 

Idag tänkte jag dela en text som jag skrev som biologiuppgift, där jag försöker utreda hur antidepressiva funkar och om det är bästa sättet att motverka depression. Texten ger en generaliserad bild, har valt att inte ta upp en del detaljer för att den inte skulle bli för lång, så jag ber er att ha överseende med att texten kanske är lite vinklad, och att språket kanske är lite komplicerat. Det är bara att fråga om det är något ni inte förstår.. Vad tycker ni om antidepressiva? Dela gärna med er av era erfarenheter, tycker att detta är jättespännande!

Selektiva serotoninåterupptagshämmares förmåga att bota depression

I denna rapport presenteras en utredning av hur serotoninnivåer i hjärnan har ett samband med depression, samt om selektiva serotoninåterupptagshämmare är ett effektivt läkemedel för att behandla depression.

Depression är en psykisk folksjukdom som påverkar sinnesstämningen. Vanliga symtom är orkeslöshet, minskad livsglädje, oro, apati och minskad aptit. Om man är deprimerad är man mer benägen att ex. fastna i negativa tankemönster, och det kan gå så långt att man till slut inte ser något ljus i tillvaron överhuvudtaget och börjar överväga självmord. Orsaken till att man drabbas av depression är inte alltid helt klar, men några faktorer som spelar in är om man är stressad under en längre tid, har ärftliga komponenter eller har drabbats av något mycket svårt, ex. bortgång av anhörig. Dessa faktorer kan påverka serotoninhalten, något som tros spela en bidragande roll när man drabbas av depression. (1)(2)(3)(4)

För att kunna förstå hur serotonin verkar och hur det påverkar sinnesstämningen krävs först en redogörelse för hur nervsystemet fungerar. Nervsystemets uppgift är att reagera på förändringar utifrån eller i kroppens inre miljö, samt att skicka signaler till målcellerna så ett lämpligt cellsvar erhålls. Nervsystemet brukar delas upp i det perifera nervsystemet (PNS) och det centrala nervsystemet (CNS). PNS omfattar de nerver som antingen leder impulser till CNS (sensoriska nerver) eller från CNS (motoriska nerver). CNS består av hjärnan och ryggmärgen, och i denna rapport kommer fokus att ligga på hjärnan. För att förstå hjärnans funktioner och överföring av information behövs en kunskap om hur informationen skickas mellan nervcellerna, dvs. vad som händer i nervändslutet. (5)

När aktionspotentialen når de synaptiska terminalerna och har depolariserat en del av cellmembranet öppnas portar kopplade till Ca2+-kanaler och kalciumjoner strömmar in. Detta medför att mikrotubilitrådar transporterar synapsblåsor innehållande neurotransmittorer till det presynaptiska cellmembranet, varpå synapsblåsan utsöndrar neurotransmittorerna ut i synapsen via exocytos. Neurotransmittorn diffunderar i synapsen över till det postsynaptiska membranet, där det binder till en receptor som sitter på specifika jonkanaler, något som medför att portar till jonkanaler öppnas och informationen kan föras vidare om aktionspotentialen uppnås. Efter att neurotransmittorn brukats bryts den ned eller återupptas av den presynaptiska cellen. Olika typer av nervceller har olika neurotransmittorer som påverkar det postsynaptiska membranet på olika sätt. (5)

Serotonin är en neurotransmittor, dvs. en signalsubstans som verkar i hjärnan, vars funktion är att signalera om man befinner sig i en gynnsam eller ogynnsam miljö. Vid depression är serotoninhalten i synapserna mellan nervcellerna i hjärnan lägre, och detta påverkar sinnesstämningen, då en låg serotoninhalt bidrar till att man upplever att man befinner sig i en ogynnsam miljö. De låga serotoninhalterna kan anhållas antingen genom att man har ärftliga komponenter som bidrar till en låg serotoninproduktion eller liknande, eller att personen i fråga på något sätt hamnat i en ”verklig” ogynnsam miljö. (1)

Ett vanligt läkemedel för att behandla depression är selektiva serotoninåterupptagshämmare, även kallat SSRI-preparat. Preparatet hindrar återupptaget av neurotransmittorn serotonin från synapsen, efter att den bundit till en receptor. Detta leder till en förstärkt överföring av nervimpulser i hjärnan, då målcellen utsätts för stimulus av neurotransmittorn fler gånger och därmed kan depolariseras och skicka vidare signalen. (6) 

Det finns dock ett antal problem och svårigheter med SSRI-preparat. Det finns olika ärftliga fel i CNS som kan leda till depression. Om det produceras för lite serotonin kan en återupptagshämmare ge god effekt, men om det ex. finns för få receptorer i den postsynaptiska cellen som kan ta upp signaler från serotonin spelar det ingen roll om man intar en återupptagshämmare, det kommer inte att förstärka överföringen av nervimpulser och därmed inte ha önskad effekt.

För höga halter av serotonin kan leda till att man lättare accepterar att leva i ogynnsamma miljöer. Detta kan leda till att trots att man medicinerar mot depression och medicinen hjälper, är det lätt att falla tillbaka i depression efter behandlingens slut, då man med illusionen av en högre serotoninhalt som antidepressiva läkemedel ger gör sig van vid att leva under ogynnsamma förhållanden istället för att ändra på destruktiva beteenden. Om man har ärftliga komponenter som bidrar till låga serotoninhalter och känner sig hjälpt av att inta en återupptagshämmare är det ändå mycket sannolikt att man faller tillbaka i depression igen efter man har slutat medicinera, då medicinen inte behandlar själva källan till de låga serotoninhalterna, utan kan ses som en tillfällig hjälp.

Ett vanligt sätt att behandla depression idag är en kombination av medicinering och psykoterapi, samtidigt som man försöker bibehålla någon typ av rutin i livet. Men vad fungerar bäst? Den behandlingsmetod som har mest vetenskapligt stöd vid behandling av lättare depressioner är kognitiv beteendeterapi. Där jobbar man med att ändra tankemönster och detta brukar ofta leda till att även destruktiva beteenden ändras och man är mer benägen att vara aktiv och bibehålla sina normala sysslor i vardagslivet. Detta kan på sikt leda till att man hamnar i en gynnsam miljö igen, eller åtminstone skapar förutsättningar för det, något som både kan hjälpa människor som drabbats av depression pga. ärftliga komponenter och de som drabbats av de pga. den yttre miljö de befinner sig i.(1)(2)(3)(4)

Vid svårare fall av depression kan ett SSRI-preparat kanske hjälpa, beroende på var det kemiska problemet i hjärnan ligger, enligt beskrivning ovan. Medicinen kan skapa en stabilitet i vardagen, så att personen orkar gå i terapi och jobba med att förändra destruktiva tankemönster. Och en förändring av destruktiva tankemönster kan få individen att befinna sig i en bättre inre miljö och därmed påverka serotoninhalten i hjärnan. (3)(4)

 

Det leder till slutsatsen att selektiva serotoninåterupptagshämmare kan för vissa individer ge en tillfällig hjälp och stabilitet i vardagen, men att den långsiktiga lösningen som har störst vetenskapligt stöd är att gå i terapi för att ändra destruktiva tankemönster.

Referenslista

1.      Alphonce, E. Vad är depression och vad kan man göra? 2014 http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Psykiska-funktionsnedsattningar1/Vad-ar-depression-och-vad-kan-man-gora/ läst 30/1-17

2.      Hjärnfonden, Depression  http://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/depression/?gclid=CJXkr5WuvNECFesMcwodiP0GuA läst 30/1-17

3.      Björklund, K. 1177 Vårdguiden, ”Depression”.  2016                          http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/ läst 30/1-17

4.      Svensson, R. 1177 Vårdguiden, ”Psykoterapi”, 2012                           http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Behandlingar/Psykoterapi/ läst 30/1-17

5.      Brynhildsen L, Brändén, H. INSIKT biologi 2, första upplagan. Natur & Kultur, Stockholm 2012.

6.      Malmquist, J. Ottosson, J-O. Nationalencykleopedin, Antidepressiva läkemedel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/antidepressiva-l%C3%A4kemedel  läst 30/1-17

Våga vägra kroppshat

Skrev ett inlägg på instagram om min relation till min kropp, och tycker att ämnet är viktigt så vill dela det även här. Här kommer det:

Är så trött på att hata mig själv och min kropp. Det här är jag, såhär ser jag ut. Jag må väga 15 kg mer än när jag började gymnasiet, men jag skulle aldrig vilja gå tillbaka dit, att ha "idealkroppen" men må psykiskt dåligt är inte värt det. Att gå och dra in magen hela tiden är inte värt det(tror detta är första gången jag inte spänner in magen på bild). Att räkna varenda liten kalori undermedvetet under flera års tid tar så otroligt mycket energi. Jag har en bra bit kvar tills jag kan stå framför spegeln och älska varenda valk, grop och streck som finns där, på min fantastiska kropp. Men jag har bestämt mig för att jag inte vill leva i ett helvete längre. Jag vill kunna äta mat och njuta av den. Jag vill kunna äta den mat som kroppen behöver (ena dagen en glass, andra dagen en frukt). Jag vill träna BARA för att det är roligt och för att jag mår bra psykiskt av det. Jag vill inte hetsa längre. Jag vill inte att skeva ideal ska forma mig. För det är jag inte värd. JAG DUGER! Allas kroppar duger!! Och det är så sorgligt att det tar så lång tid för många att inse det❤

Kram på er. <3

Mina största inspirationskällor

Inspiration är väldigt viktigt för mig i min vardag. Inspiration ger mig energi och ork att klara det svåra i livet och samtidigt kämpa för att bli lite bättre varje dag. Jag vill dela med mig av de människor som ger mig kraft, med ambitionen att någon av er får mer kraft att klara er vardag. Ni är viktiga för mig och tillsammans delar vi med oss av saker för att alla ska kunna må och bli lite bättre. Här kommer en lista på fantastiska människor och andra inspirationskällor. Har skrivit om detta tidigare, här och här, så vissa källor kommer att nämnas igen, men det är de verkligen värda! 

PT-Fia: PT-Fia, eller Sofia Ståhl, är min största bloggfavorit och har varit det i flera år. Utöver bloggen har hon skrivit flera böcker och driver en podcast. Sofia skriver och och pratar om träning, god mat, att hitta balans i livet, att komma tillbaka efter utmattningsdepression och psykisk ohälsa i allmänhet. Fia har lärt mig att leva med mer balans i mitt liv, och att hälsa ibland kan vara att äta bullar, för att njutning är otroligt viktigt. Det handlar inte bara om den fysiska hälsan, den psykiska är minst lika viktig, och allt hänger ihop! Fia har fått mig att reflektera och våga säga nej till saker som jag egentligen inte orkar. Hon har lärt mig att alla gynnas av att man sätter sin egna psykiska hälsa i centrum, både en själv och de runt omkring en! Jag hoppas verkligen att jag får träffa henne en vacker dag, hon är så otroligt inspirerande! Jag ställde en läsarfråga till henne förut och hon ägnade ett helt inlägg åt att svara på min fråga. Svaret ligger sparat på min dator och orden betyder otroligt mycket. Jag vill infoga hennes fina ord till mig så att ni också kan få ta del av dem. Följande text är tagen från ptfia.se:

Hej Fia! Du är en så fin förebild! Din blogg och din bok har hjälpt mig att återhämta mig från min utmattningsdepression. Men upplever fortfarande väldigt mycket stress i vardagen. Jag går andra året på gymnasiet på en väldigt krävande linje..

Orkar bara gå fyra dagar av fem och bryter ihop titt som tätt av den växande plugghögen.. Har redan fått alla hjälpåtgärder som går att få.. Har du några tips på hur man som lättstressad individ kan göra sin studiesituation enklare?

> Svar:

Tack gulliga du för de värmande orden!

Det gör mig oerhört sorgsen att du går igenom denna förrädiska och svåra sjukdom, speciellt i så ung ålder. Har du fått någon att prata med, en terapeut? Om inte så kan det vara en bra hjälp. Du kan få remiss via sjukvården.

Det är svårt att komma tillbaka efter utmattning och depression. Vissa dagar känns helt hopplösa och känslan av att allt är totalt mörker kan dränera en. Men det går. Ljuset kommer tillbaka.

Finns det någon möjlighet att få läsa på halvtid för att få en ärlig chans att återhämta dig och faktiskt börja må bättre (bra)? Det kanske kan vara värt att få dela upp läsåret och gå ett år till för att faktiskt bli frisk.

Andra saker som jag lärt mig och som vart viktiga för min egen rehabilitering är:

– Säg inte spontant ja till saker. Säg att du återkommer, känn efter och lämna sedan ett besked. Även om det handlar om små saker som att fika efter skolan eller göra den där grejen på helgen.

– Bli medveten om balansen på ditt energikonto: Vad tar energi och vad ger energi. Öva på att skapa balans mellan intag och uttag. Öva på att ge dig själv möjligheten att fylla på när du gjort ett stort uttag. Med andra ord: Planera in vila, sömn och ensamtid i vardagen.

– Skriv ner allt så du inte behöver ha saker i huvudet.

– Tvinga inte dig själv att träna som du gjorde tidigare. Ge dig själv rörelse som baseras på din dagsform.

– Minimera stress, prestation och krav så mycket du kan. Eftersom du behöver prestera i skolan så kan det vara bra att försöka att ta bort prestation i övriga livet. S

– Rensa bland dina relationer. Finns det energitjuvar? Vänner som kräver men aldrig ger något tillbaka? En kärleksrelation som dränerar? Gör slut med dessa.

– Öva på att lyssna på din kropp och dess signaler. Den försöker att kommunicera med dig, du behöver lära dig att lyssna och respektera.

– Öva på att vara ärlig mot dig själv och andra. Om en vän frågar hur du mår: Ge ett ärligt svar. Om du känner att det är skit en dag, tvinga inte iväg dig själv på saker.

– Våga be om hjälp.

– Ord som ”lagom”, ”mänsklig”, ”människa”, ”sunt förnuft”, ”nej”, ”respekt”, ”förlåt”, jag gör så gott jag kan” och ”jag är värdefull även när jag känner mig värdelös” kommer hjälpa dig framåt.

Bild tagen från ptfia.se

 

Cambria Joy: Cambria är den youtuber som jag följer mest. Hon berättar om hur hon blev frisk från sin ätstörning och lärt sig att acceptera sig själv för den hon är, inifrån och ut. Jag har själv en ganska skev bild till min kropp och mat (kommer prata mer om detta i ett inlägg snart), så den ständiga påminnelsen att man duger som man är betyder jättemycket! Precis som PT-Fia så visar hon en hel del god mat och träning, och hon gör det med en glädje som verkligen smittar! Så kolla in henne om ni har lust att följa en ny youtuber! 

Robin Sharma: Robin Sharma.. Wow, vad ska jag säga? Han är som en levande citatmaskin som levererar en massa fantastiska tips på hur man kan ta sitt liv till en ny nivå. Jag har aldrig stött på något liknande! Har med mig en hel del citat från honom i en liten bok som alltid finns i min handväska! Jag kallar den för elefantboken (japp, den har elefanter på sig!). Där i samlar jag alla livstips som jag tar med mig från andra som jag vill ta med mig i mitt liv. Jag läser igenom dem varje dag för att påminna mig själv om att mitt liv är viktigt och att makten ligger i MINA händer. Jag ska visa er min lilla livsbibel snart, det lovar jag! Anyway, Robin Sharma är en "one of a kind", han finns på youtube och har skrivit en massa böcker! Här är en av hans hundratals videos där han delar med sig av sina livstips!

studyign: Nämnde henne i ett inlägg nyligen, men det är iallafall en tjej som delar med sig av hennes pluggrutiner och tips och tricks för att planera, plugga effektivt och allmänt vara produktiv. Hon är min största inspirationskälla vad gäller skolan. Hon finns på youtube, så kolla in henne! Ni kommer inte att ångra er! Min pluggrutin har verkligen förbättrats sedan jag började kolla på hennes kanal. 

Michaela Fornis bok "Jag är inte perfekt, tyvärr": På en skala från 1-10 så får boken betyget LIVSBIBEL. Michaela delar med sig av psykisk ohälsa och ångest på ett sätt som gör att man verkligen kan relatera. Dessutom delar hon med sig av en hel del tips vad gäller ångest och att bli snällare mot sig själv i olika situationer. Fick den i födelsedagspresent och läste ut den på en gång! Boken har just nu en ärofylld plats på mitt skrivbord! 

Ångestpodden: SUPER-viktigt forum när det gäller att bryta tabun kring psykisk ohälsa. Podden har samma mål som jag, så det är inte konstigt att jag inspireras av dem, då  de har kommit mycket längre med sitt forum än vad jag har. De driver en podd där de interviewar olika offentliga personer om deras psykiska ohälsa och deras resa. Jag är en trogen lyssnare och hoppas att ni lyssnar på något av deras avsnitt! Jag har lärt mig väldigt mycket om psykisk ohälsa tack vare dem!

 

Inlägget blev lite längre än vad jag hade tänkt, men jag kände att de här människorna förtjänar en plats i min blogg, då de har en given plats i mitt hjärta! 

Hoppas att ni alla får en bra dag!

Kram<3

 

Tips för att plugga effektivt och få saker gjorda!

Godmorgon! Idag tänker jag dela med mig av mina främsta tips när det handlar om att plugga effektivt och att få saker gjorda. En av mina största inspirationskällor inom detta ämne är study_ign på youtube! Hon är i samma ålder som jag och har ett välutvecklat system för hur hon ska få saker gjorda. Så kolla gärna in henne, för hon är fantastisk!

Nu till min lista. Såhär kan du göra för att bli mer produktiv vad gäller ex. plugget:

Har ni några bra pluggtips ni vill dela med er av? (Man kan absolut använda tipsen till annat än just plugg, allt som kräver att du sätter dig ner vid ett skrivbord och gör något kan omfattas av dessa tips.) Dela gärna med er om ni har några smarta idéer om hur ni pluggar bäst! Snart kommer ett inlägg om mitt planeringsmaterial och hur jag planerar in allting så att orken räcker till. Så stay tuned om ni är intresserade av det!

Ha en bra (och produktiv) dag (om orken räcker)! <3

Svar på tal

 

Hur fick du idén till bloggen?

Jag har bloggat lite förut och alltid tyckt att det varit roligt att uttrycka mig i skrift. Just denna blogg startade jag för att jag var trött på att förklara vissa saker angående mitt mående tusen gånger för folk runt omkring mig. Om det är något som de behöver veta om mitt mående kan jag alltid hänvisa till ett inlägg här. När jag skrivit ett par inlägg insåg jag hur skönt det var att ventilera saker och önskade att andra runt omkring mig skulle få samma chans. Därav föddes drivet att jag en vacker dag vill utveckla detta till ett forum där även de tystaste kan känna att de kan öppna upp sig om sin psykiska ohälsa. Det är livsviktigt!!  

Vad är det som gör att du vill bli läkare eller forskare inom medicin? Vad är det för något som intresserar dig inom det?

Jag har alltid varit intresserad av människokroppen, allt fantastiskt den kan göra och vilket mysterium den är! När jag sedan fick chansen att praoa på Thoraxkirurgin på Akademiska sjukhuset som 14-åring var jag helt fast! Jag vill hjälpa andra människor med mina kunskaper! Jag vill självförverkliga mig själv genom att göra andra människors lidande mindre. Vet inte om det är ett så bra svar på frågan, men jag har i princip alltid varit en liten nörd inom ämnet och brinner för medicin och människor enormt mycket!

Vad tycker du om att läkare/psykologer uppmanar till antidepressiva till framför allt minderåriga?

Jag har delade åsikter kring detta. Jag har själv tagit antidepressiva under två år och upplevde att de hjälpte mig att skapa en stabilitet i vardagen så att jag orkade gå i terapin. MEN. Det som har hjälpt mig i det långa loppet har varit att sitta ner med en psykolog och prata. Så jag tycker att det allra viktigaste är att man går och pratar med någon, men om man mår så dåligt att man inte kan ta sig till terapistolen kan medicin vara ett sätt att orka gå dit, så att man på sikt uppnår den där långsiktiga lösningen. Till minderåriga tycker jag att man främst ska satsa på att barnet har en psykolog hen trivs med och känner att hen kan prata med. Att se medicin som ett lyckopiller och den enda lösningen tycker jag inte är rätt. Men samma sak där, skulle inte terapin fungera för att barnet mår för dåligt tycker jag att man i det akuta skedet kan ge medicin, men endast i nödfall! Har skrivit en utredande text om just detta i skolan, så fort bedömningsprocessen är klar kommer jag att dela den med er.. Det är inte helt okomplicerat, men den ska nog kunna ge en bild av vad antidepressiva egentligen gör, osv. Så STAY TUNED! :)

Kram <3